Familj, vänner och äntligen vår🌸
Hej igen
Måste erkänna att jag saknat att skriva. Det liksom kliar i skrivarhanden och det finns en saknad i att inte sätta ord på pränt, so herr we go…
Sakta börjar vintern tappa sitt grepp och luften andas vår. Värmen och solen visar sig allt oftare och det finns en förhoppning att det blir sommar även i år. Som jag längtar efter att solen smeker mina kinder och värmer upp en stel och frusen Lena.
För några veckor sedan var jag ute och åt en riktigt god middag med dryck som smekte gommen. Tänk att mitt sällskap den kvällen var min förra student. Världens finaste och goaste man. Tänk att en före detta sjuksköterskestudent har blivit
en av mina vänner. Våra samtal handlar om allt mellan himmel och jord, vi bubblar i munnen på varandra med en massa skratt därtill.
Den kvällen frågade du mig om jag inte kunde fortsätta att skriva på min blogg. Jag blev otroligt rörd av dina fina ord om det jag skrivit, så med moget övervägande har jag valt att skriva igen. Så tack fina Emanuel❤️.
En del har hänt den senaste tiden. Min mamma har valt att lämna Stockholm för att bo tillsammans med mig. Hon och hennes fina Märtha är numera Gävlebor. För första gången på över 30 år har jag min mamma nära och som jag saknat det. Tillsammans
har vi nu möjligheten att skapa minnen tillsammans.
Idag sitter jag på tåget på väg hem efter ett dygn i Östersund med möten, arbetskollegor, lite egentid och en del jobb. Jag ser fram emot att komma hem och mötas av en glad och kramgo liten tjej och att få ta en kopp te tillsammans med min
mamma och framför allt få krama om henne och berätta hur mycket jag älskar henne❤️.
