Tiden går…
Hejsan
Tiden går och nu har det gått några veckor sedan vi möttes i Tingsrätten du och jag. Dagen efter rättegången kändes det som att jag var hur stark som helst. Tyngden på axlarna var som bortblåst och jag kände som att jag kunde möta vad som helst…jag
kände mig urstark och full av energi.
Det höll i sig i en dag, sedan kom tröttheten. Vilken trötthet det var, som ett stort svart hål som slukade all energi och ork. Jag hade min mamma här som pysslade om mig…finns inget bättre än en mammas omsorg när orken är som bortblåst.
Vi pratade massor och min fina mamma lät mig ventilera mina tankar och känslor. Med ett tålamod fanns hon bredvid mig❤️. Det finns inte ord för hur otroligt mycket jag älskar henne❤️.
Livet går sakta vidare och jag har börjat vänja mig med att det är mitt och jag styr min skuta själv. Jag har erfarenheter med mig som jag kommer att förvalta på bästa sätt. När allt väl ligger bakom mig vill jag hjälpa andra kvinnor
att våga leva livet på egna vilkor.
Så hur slutade det? Jo, han blev dömd för misshandel, ofredande och skadegörelse. Som straff ska han betala ett skadestånd till mig. Han har blivit dömd till samhällstjänst med övervakning. För mig spelar straffet mindre roll. Jag vann
för att jag vågade möta allt som jag har gått igenom med huvudet högt.
Polisen, sjukvården, tandvården, mitt målsägarbiträde och alla andra jag mött under den här tiden…TACK för att ni bemött mig med värme, ödmjukhet och för att ni trodde på mig❤️.
Kram Lena
