Ibland kommer det över mig…rädslan
Hejsan på er
Tiden går och snart är sommarvärmen här för att stanna ett litet tag. Jag hör min personal prata om sommarplaner med familj och vänner…hur de ser fram emot att njuta av lite välförtjänt ledighet.
För mig är det inte lika enkelt. Sommaren är en helt fantastisk årstid och jag verkligen älskar varma dagar. Men det finns minnen och erfarenheter som gör det svårt att slappna av och njuta fullt ut.
Jag tyckte att jag kommit en bra bit på väg till att bli hel, att läka och att inte vara rädd…att jag hade lämnat dig bakom mig.
Så såg jag dig i din bil och allt kom tillbaka. Kvällen som slutade med tårar och blåmärken. Det var som att kastas tillbaka…trycket över bröstet av rädsla och ångest. Hjärtat slog som hammaren mot ett städ, händerna skakade och jag fick svårt att andas.
"Fasen" tänkte jag medan tårarna rann nerför kinderna, "Jag trodde att jag kommit längre än såhär".
Jag blir arg på mig själv för att jag låter dig komma åt mig, blir förbannad på dig som förstörde min trygghet och tillit.
Den kvällen efter att jag sett dig vågade jag inte tända lamporna här hemma. Tryggheten fanns i mörkret. Jag vet att det är en falsk trygghet, men den kvällen var sällskapet av tvns surrande och mörkrets varma famn min trygghet. Den natten sov jag på
soffan med tvn som sällskap.
Kram❤️
