Så vackert nu
Hejsan
Hösten är här och jag njuter. Det är den årstid jag gillar mest. Luften är hög och sval, färgerna helt underbara och att ta långa promenader när kylan biter lite i kinderna och vinden får öronen att bli kalla får mig att vakna till och jag vill tillbringa
så mycket tid som möjligt utomhus.
På helgerna blir det gärna en morgonpromenad tillsammans med min mamma. Vi går en runda tillsammans. Hon brukar smita in sin arm under min när det blir jobbigt att gå. Sakta lunkar vi och samtalar om stort och smått. Efter avslutad runda brukar jag
göra henne följe in och sedan ger jag mig ut på en längre tur med vinden i ansiktet och något som tilltalar mig i lurarna.
Mina tankar är då bara mina och jag försöker att vara här och nu, inte låta tankarna fara iväg på vad som ska göras. Far tanken iväg försöker jag locka tillbaka den till där och då.
De som känner mig vet att jag inte har någon kristen bakgrund. Jag är både döpt och konfirmerad, men om jag är troende blir mitt svar ett enkelt nej.
Men under den senaste månaden har jag haft möjligheten att lära känna en person som bara genom sin mjukhet, visdom och syn på stort och smått givit mig så enormt mycket styrka och kunskap. Vi satt en dag och pratade om tron på Gud eller en tro
på något större. Ett samtal som halkade in på psalmer och musik. Jag fick tipset att titta på SVT play och titta på Sommarandakt från S:t Olavsleden i Åredalen. Så jag loggade in och hittade, lite i mina ögon en skatt. Samtal om livet…stort som smått, vackra vyer, lite historia och musik som träffade mig med värme rakt i hjärtat. Lugnet i samtalen var som honung…lent och mjukt. Att budskapet och samtalen speglade livet och tron på något större. Visst finns det ett kristet budskap, men fokus låg på samtal och möten mellan människor.
Jag har fortfarande samma uppfattning som tidigare, men jag hittade något som gav mig ro. Vad det är får jag utforska i min takt❤️.
Kram❤️
