Att våga
Hejsan
Det är helg och hela dagen har vandrat i ett lugnt tempo. Hela dagen har haft ett lugn över sig och den oro som jag ibland kan känna har hållit sig borta idag, vilket är en otroligt skön känsla.
Sedan förra året i januari har livet gått som en bergochdalbana. Känslorna har varit och är fortfarande väldigt nära och vissa dagar mer än andra. För ett tag sedan ledsnade jag på alltihop och tog tag i det. Vilken lättnad att äntligen
få ett svar på varför gråten och känslorna finns så nära intill mig. När jag väl tog mod till mig och vågade lyfta luren och faktiskt vågade släppa fasaden, ytan och visa hur jag mår längst därinne släppte allt. Vilken lättnad,
vilken frihet att få ett namn på det som spökar och att få hjälp att hitta verktygen för att komma vidare. Klimakteriet tillsammans med diagnosen PTSD. Det tog tid innan jag vågade säga det högt med rädslan för att förutfattade
meningar ifrån min omgivning skulle göra mig ledsen…att det skulle uppfattas som något negativt, men idag vet jag att det är något som går över. Något som läker med rätt verktyg och stöd. En erfarenhet som alltid kommer att vara en
del av mig.
Många kvinnor och män med erfarenheter liknande de jag har lever med känslor av skuld och skam över att livet man trodde så mycket på helt enkelt sket sig. Människor i ens närhet förstår inte, vill eller kan inte förstå, utan tycker att det
bara är att försöka lägga det bakom sig och göra roliga saker, så blir det bättre…att försöka vara klatschigt glad… Uppriktigt och ärligt kan jag säga att det funkar inte. För när det är som svårast, så suger livet. Skam eller skuld har jag aldrig
känt, snarare en undran varför livet blev som det blivit och vilka val jag gjort på vägen för att komma hit. Vilka erfarenheter vill jag ta med mig och använda till något bra? Valet är mitt.
Men vet ni, jag har det ändå bra, ett jobb jag verkligen tycker om, fina vänner, min mamma, syster och mina barn. Jag bor mitt i en natur som sakta får mitt inre att läka. Jag har plockat bort oroshärdar och människor jag trott stått mig nära och
som jag trodde ville vara ett stöd i min resa. Jag vill ha människor jag litar på, personer som står för vad de säger även om det blir obekvämt, som väljer att vara min vän. Styrkan att vara just Lena kommer sakta tillbaka.
Kram❤️
