Här står vi Du och Jag
Hej
Skrivlusten kommer och går och ibland kliar det lite extra i skrivarnerven✍️. För mig är det viktigt att skriva av mig ibland. Något jag gjort sedan jag fick min första dagbok, julen 1978. Julen när jag var sju år fick jag en ljusblå dagbok
med kattungar på som julklapp. Den gick att låsa med ett litet ljusblått hjärtformat lås. Det var början på en hel hög av böcker fyllda med tankar, känslor, upplevelser och funderingar. Genom mina dagböcker kan jag följa den unga Lena till
den kvinna jag är idag. Det är en läsning som fyller mig med en massa känslor och minnen.
Sommaren 2008 ändrades mitt sätt att skriva. Efter att ha varit med i en olycka krossades mina båtben i båda händerna och skrivandet blev svårt och många gånger smärtsamt. Datorn med sitt tangentbord blev min lösning.
2017 ändrades mitt liv och jag lämnade den stad jag bott i 27 år. Den stad mina barn är födda och uppvuxna i. När livet i min nya stad tog en vändning jag inte räknat med blev skrivandet en varm och kär vän, en ventil i allt det svåra och nya.
2022 tog livet en ny vändning och jag valde att bryta upp och starta om på nytt. Skrivande var fortfarande en kär vän som troget följde med mig.
Idag 2023 är vi fortfarande goda vänner mitt skrivande och jag. Vi får se vart vi tillslut landar, men just nu trivs vi i varandras sällskap.
Kram💙
